onsdag 6 november 2013

mother russia



     Lenin ska ha sagt: "Of all the arts, for us the cinema is the most important".
Det är föga överraskande att han gillade filmens potential, liksom de flesta män som vill sprida en ideologi var/är filmmediet det absolut bästa uttrycket. Enligt mig därför att det är den konstart som lättast bidrar till en igenkänningsfaktor hos åskådaren och som har fördelen av att både kunna arbeta med bild och ljud (kanske främst efter ljudfilmens födelse). Även klipptekniken fyllde en viktig funktion som bidrog till känslomässiga montagesekvenser. Eisenstein exempelvis visade prov på detta med en välkänd scen som utspelas på odessatrappan i Pansarkyssaren Potemkin (1925).
     Man ska icke förglömma att det något senare fanns filmtåg som åkte runt i byarna i Sovjet och visade dessa (fortfarande) väldigt starkt engagerande filmer. Man får då tänka sig in i vad människorna ute på landsbygden fick för socialistiska ideal när dem såg dessa filmer. Enligt regimen var det för att sprida kulturen till alla, inte bara till en viss elitistisk klass utan till den breda allmänheten. Vilket i sig självklart är en väldigt fin tanke. Det går dock inte att komma ifrån att dessa filmer gjordes endast i ett syfte: att få ut det kommunistiska budskapet. Det påverkar självklart inte många av dessa filmers tekniska briljans.
     När jag såg Pudovkins En moder (1926) på cinemateket idag kom jag att tänka på just detta då slutsekvensen bjuder på flaggviftande likt slutscenen i Potemkin. I En moder får kvinnan stå som symbol för 1905 års revolutionen och dess ideologi (vilket var ett misslyckande), samt förhoppningen om en ny oprövad smått utopisk stat. Samtidigt har hon kvar en del av den nedbrutna patriarkala tsarregimen. Detta tycker jag är extra intressant för det ger en bild av den komplexa situationen vid denna tid och vågar ta med båda sidor av myntet.
     Slutbilderna vältrar sig tydligt i vårens ankomst och islossningen. Kameran panorerar sedan över fabrikerna och de stora järnkonstellationerna. Detta är en tydlig kommentar om det "nya" som står för dörren, där varje individ är jämlik, man som kvinna.
     I filmens början står det något i stil med att "detta är en av världens bästa filmer". Det är självklart mosfilm som lagt till detta i filmens förtexter och vill framhäva de ideal som 1926 var desamma som de var 1968. Problemet är att redan då hade Sovjet kommit från marxismens kärna. Det är dessa ideal En moder har en vilja att framhäva.

Mother Russia "spirit of collectivity".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar