"Man måste alltid vara berusad. Det avgör allt: det är den enda frågan. För att inte känna Tidens fruktansvärda börda som knäcker era axlar och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan hejd. Men med vad? Med vin, poesi eller dygd, som ni vill. Men berusa er. Och om någon gång, på trappan till ett palats, i dikesrenens gröna gräs, i den dystra ensamheten i ert rum, om ni vaknar och ruset redan mattats av eller försvunnit helt, fråga vinden, vågen, stjärnan, fågeln, urverket, allt som flyr, allt som suckar, allt som går runt, allt som sjunger, allt som talar, fråga hur dags det är; och vinden, vågen, stjärnan, fågeln, urverket kommer att svara er: ”Det är dags att berusa sig! För att inte vara Tidens plågade slavar, berusa er utan hejd! Med vin, poesi eller dygd, som ni vill!”
Charles Baudelaire, »Berusa er!« ur Petits poèmes en prose, 1869
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar